'sånna som vi, med lyckan mitt i sorgen'



jag vill ha någon att dela glädjen med. att dela sorgen med. jag vill ha någon att luta mig emot.
men egentligen, om sanningen för en gång skull ska fram, så har jag aldrig haft det.
så frågan är varför det känns så tungt nu?

ps. jag har klarat av halkbanan! bra skit!


'man väljer inte vem man älskar. men man väljer vem man vill öppna sitt hjärta för'


weheartit.


söndag, ledighet. jag har tappat suget för helgerna. jag lever för vardagarna, dagarna då jag går till jobbet. hur sjukt låter inte det? men det är mitt liv nu. ensamheten tär på själen. på jobbet är man aldrig ensam. alltid kunder att le emot. alltid någon att hälsa på. hemma är det bara tyst.

igår var första gången jag hörde din röst på nästan två månader. det var ovant. läskigt. kändes som att prata med en främling. och det är nog vad vi är i dagens läge, främlingar. det var svårt att prata med dig. prata om våra fel. allt vi förstörde. kärleken som inte räckte till. men efteråt kände jag mig tusen kilo lättare. time to move on.

ute är gräset är täckt med frost och himlen är sådär svagt ljusblå som den blir när det är minusgrader. jag kan inte låta bli att tycka att det är mysigt! tänkte dra på mig träningskläder, åka ner till skogen och gå en promenad. kanske tar jag med mig brorsans kamera? vi får se! hjärnan kan behöva lite syre. ♥


RSS 2.0